Jag har en ny blogg. Igen. Men man måste ju förnya sig ibland och vara flexibel.

I hate rhyming.

Jag känner hemskt bra människor. Några, eller närmare bestämt 9, av dem går i min klass. Ibland undrar jag dock varför jag tycker så mycket om dem. Men att jag tycker om dem är jag helt säker på.
En annan väldigt bra människa var den som följde med mig till ungdomsmottagningen idag för att jag inte skulle rymma eller ljuga. Nej, så illa var det faktiskt inte. Jag varken rymde eller ljög (det hade jag väl inte på allvar tänkt mig heller), men det var ändå bra att den braiga människan följde med mig.

Jag bestämde mig förut för att rensa i min blogg. Tog bort lite för dumma saker som jag skrivit och sparade en del dumt som det ändå fanns något bra eller roligt i.

I ett nötskal.

Mina planer för årskurs 3
Att bli underkänd i alla ämnen så jag får gå om ett år.

Nej, kanske inte. Fast jag kade gärna dragit ut på hela gymnasietiden lite grann.

Windmills.

Jag fick en kommentar! Det har jag inte fått på lääääääääääääääänge. Länge. Kommentera mera, vettja! Kommentaren var från Madde (här får du en länkning till). Hon är bra.

Jag är förkyld. Det är för att jag trillade i sjön i fredags. Jag blev bara blöt upp till knäna, men mitt torra liv verkar mer dramatiskt när jag utelämnar den lilla sanningen. Trots denna förkylning är jag i skolan (varför skulle jag inte, liksom, det krävs mycket för att hålla mig därifrån) och i eftermiddags hade Amanda och jag matdejt. Hon är fin, min vän.

Nu ska jag skriva brev. Någon som vill ha ett?

Mitt liv är över.

Jag har hört att min blogg är saknad. Is that so? Jag tittade efter lite och såg att jag skrivit ungefär 5 inlägg i augusti. Snålt för att vara jag, men jag har inte varit så taggad.

Jag har hunnit med en del saker sedan sist jag skrev. Till exempel har jag börjat skolan och varit jättelycklig för det. Första lektionen vi hade höll både klassen och läraren på att garva ihjäl sig. Vi låg dubbelvikta på bänkarna. Jag var som sagt väldigt glad över att skolan drog igång igen.

Den här veckan har inte hållit på så länge, men jag har ändå hunnit med en del:
Igår var jag och gaddade mig på ankeln. Det kändes ungefär som att någon karvade med en kniv. Ingen främmande känsla om man säger så, men ändå lite obehagligt. Resultatet är dock både Madde och jag nöjda med.

Idag blev jag rörd och tårögd (jag har blivit blödig i sommar) när Margaretha berättade om hur Helena slitit och kämpat för BF09 innan sommarlovet. Då skickade jag ett mejl till henne och skrev att hon är guld. För det är hon.
Efter det blev jag vald till elevrådsstyrelsens ordförande. Därav rubriken.

Sist men inte minst... ikväll bestämde jag mig för att baka. Det slutade med att halva plåten var täckt av muffinssmet när jag tog ut den ur ugnen. Jag bör även tillägga att jag inte är säker på att alla ingredienser blev rätt, så BF09 fikar mitt fika på egen risk imorgon.

Why being really lonely is sometimes super awesome.

• ingen påminner mig om hur dålig jag är
• jag kan bete mig hur ruttet jag vill, för den enda som lider av det är jag och det gör ju inte så mycket
• jag har tid att tänka utan att bli avbruten
• jag kan falla in i gamla minnen och bli nostalgisk en stund och önska att jag kunde spola tillbaka tiden
• jag har tid att önska att jag kunde spola fram tiden (så skolan kan börja igen någon himla gång)
• det finns ingen (mer än jag själv) som skrämmer mitt ego från att titta fram och ta lite plats
• jag kan sitta i en halvtimme och försöka komma på en sjunde punkt utan att någon knuffar bort mig från datorn
• slutligen kan jag tvinga mig själv att tillägga en åttonde punkt eftersom jag är psycho och har väldigt svårt för talet 7

I hate you.

Jag är helt knäckt. Jag vet inte hur många spindlar jag sett idag, men jag är banne mig säker på att mitt psyke aldrig kommer bygga upp sig igen.
Det finns ärligt talat ingenting som får mig att känna sådant obehag som spindlar. Men resten av alla djur med fler än fyra ben är faktiskt ganska nära.

Inte så rockigt.

Jag har kört fast. Jävla oflyt hela tiden. Nej, inte hela tiden. Inte i måndags, för då hittade jag listan. Och det är bara två veckor kvar till skolan börjar. Jag har ju något att se fram emot. Ju. Men jag såg just en clown på TV och dog inombords. Fy.
Nu ska jag gå någon annanstans och vara osammanhängande.

A moment of total freakin' happiness.

JAG HITTADE LISTAN!

Nu ska jag sluta blogga. För dagen, alltså. Inte för alltid. Det går inte. För jag är en attention whore. Särskilt idag. Eller bara sällskapssjuk. Det vore trevligt att umgås med någon så jag kunde sluta fokusera på mig själv en stund. Hehe. He. Ja. Sömnbrist.

When you're going through hell - keep going.

Well, thanks for the advice. Jag ska testa snarast och se om det funkar i praktiken också, inte bara i teorin.

Okej, mitt liv är inte SÅ hemskt. Inte just nu. För att ha sommarlov så mår jag förvånansvärt bra. Förutom den tragiska händelsen som sänker mitt humör lite. Jag vet att man inte ska fästa sig så mycket vid föremål, särskilt inte ett papper med några ord på. Men saken är den att det inte bara var ord, utan det fanns också någonting bakom orden. Övertygelse, sanning och uppmuntran. Jag vet att jag kan få en ny sådan lista, men det blir ändå inte samma sak.

Nu när jag läste igenom så verkar det som att jag är besatt, eller något. Fast jag har hört att den första tanken nästan alltid är rätt, så jag skriver inte om. I alla fall så var det dagens mest dominerande problem. Förutom att det var miljarder grader varmt ute och jag fick jättestora svettlökar. Enda trösten var väl glassen (och självklart umgänget!) som Yasmin bjöd mig på eftersom gymmet var stängt fram till september.