Dagens fem viktigaste.

1. Min vänstra stortå har varit domnad i ungefär två veckor nu.
2. Jag har den snyggaste dörren i världen.
3. Om knappt tre veckor börjar jag skolan.
4. Att säga att jag är glad över det vore en underdrift.
5. Jag har fortfarande inte hittat bra-saker-med-Lovisa-listan, och det gör mig ganska ledsen.

Stuff.

Eftersom min dator troligtvis är trasig så har jag fram till på måndag mycket tid på mig att göra andra saker. Vettiga saker. Japp. Jag planerar att rensa i mina garderober. Det kan nog krävas ett par dagar till det kan jag tro. Jag ska dessutom måla motiven på mina dörrar. Det behövs nog ett par dagar till det också. Och vips så är det måndag och jag börjar jobba igen. Lägst i rang på hela skolan, blir jag. Assistent-assistent.
Men sedan, si sådär två och en halv vecka senare, börjar skolan. Ljuvliga tanke!

Oh bra-listan, where art thou?

Det finns människor som inte tror på att jag är klantig. Till er vill jag bara säga: Jag är klantig.

Bevis ett (21 juli 2011):
"Min sopkvast (en sådan där med metallskaft och plasthandtag) var lite böjd så jag tänkte jag kunde böja tillbaka den genom att trycka den emot verandaräcket. Min idé visade sig vara mindre bra, för skaftet gick av, jag tippade framåt och trampade (i mitt desperata försök att återfå balansen) sönder plastskyffeln som jag skulle ta upp smutsen med."

Bevis två (17 juli 2011):
"I fredags tappade jag min tallrik med mat i salladsskålen. Några dagar tidigare spillde jag mat på någon annans tröja. Idag tappade jag min kaka på golvet."

Bevis tre (15 april 2011):
"Ibland när jag ska gå in till mitt rum så går jag i ganska rask takt. Uppför trappan, sväng till vänster och in i mitt rum. Ibland glömmer jag också att dörren är stängd, vilket resulterar i några bulor och lite förödmjukelse, men sedan lättnad över att ingen mer än katten såg mig."

Bevis fyra (7 april 2011):
"Nu har jag stressat som tusan för att hinna bli klar till 07.45, och precis när jag höll på att ta skorna fick jag för mig att titta på mobilklockan. 06.45."

Och det värsta av allt:
Jag har tappat bort listan!

I'm a chunky monkey from funky town.

Jag glömde skriva en av de allra klantigaste sakerna jag gjorde under hela tiden på Flahult.
Det var sista dagen. Deltagarna hade börjat åka hem och jag skulle städa Sissis och min stuga. Min sopkvast (en sådan där med metallskaft och plasthandtag) var lite böjd så jag tänkte jag kunde böja tillbaka den genom att trycka den emot verandaräcket. Min idé visade sig vara mindre bra, för skaftet gick av, jag tippade framåt och trampade (i mitt desperata försök att återfå balansen) sönder plastskyffeln som jag skulle ta upp smutsen med. Jag var lite förödmjukad och hoppades att inte alltför många såg mig, men efter en stund insåg jag att om jag hade sett mig själv så hade jag antagligen garvat halvt ihjäl mig. Det var ju ändå ganska komiskt.

Ville bara berätta det. Jag är ju som tidigare nämnt en väldigt klantig människa. Tur att jag har lärt mig leva med det mesta av det.

Igår tittade jag på sista delen av Harry Potter och Dödsrelikerna. Jag trodde att jag var förberedd på att en viss S skulle dö, men ack så fel jag hade. Jag grät som en bebis och det var tur att ingen såg mig. FY, vad sorgligt det var. Jag ska nog titta på den ikväll igen.

Burned letters.

Det bästa med sommaren är när det spöregnar. Knäpp som jag är så älskar jag att stå under läckande stuprännor och att hoppa i vattenpölar.
(Ser att det regnar ganska mycket igen, men jag har redan duschat och är faktiskt inte jättesugen på att byta kläder en tredje gång idag.)

Idag har jag bränt några brev. Jag tyckte inte att det var värt att behålla dem, så nu är de aska. Och lite smuts.

I fredags kväll hände något ascoolt. Fast jag tror jag håller det för mig själv. Jag skrev ner det i en bok, så jag tror jag ska gå och läsa det nu.

Alive and... not kicking, no.

17 dagar (och typ 300 potatisar och 40 lökar vilka orsakade väldiga flodvågor) senare är jag nu hemma igen. Jag har hunnit med en hel del med det här jobbet. Jag har som sagt skalat asmycket potatis, hackat massa lök och tömt en hel årsförbrukning av tårar, sagt varsågod mer än jag kan och vill minnas, fyllt på många kannor vatten, tevatten och kaffe... och så vidare.
Tänkte bara berätta det. Och några tabbar gjorda av mig.
I fredags tappade jag min tallrik med mat i salladsskålen. Några dagar tidigare spillde jag mat på någon annans tröja. Idag tappade jag min kaka på golvet. Ni kan antagligen tänka er resten.

Igår förmiddag fick jag en ganska hård sparkad boll på knät. Jag kan fortfarande ana märken på benet från sömmarna i lädret. Najs!

Nu är jag trött som katten men känner inte för att sova riktigt. Ska nog försöka mig på Sissis friterade bröd!

Jag lever.

Japp. Det är sant. Jag är på Flahult, jobbar i köket och... ja, jag lever fortfarande. Heja mig!
När jag kommer hem får jag finbesök av Lill. Sedan ska jag och Amanda på bio. Och någon dag mitt i allt ska jag hälsa på Helena också. Det kanske fortsätter vara en helt okej bra sommar, trots allt.