Just nu finns det så många fula ord i mina tankar att Nattis skulle vara stolt över mig. Fast hon ska inte tycka om mig förrän imorgon igen, för att ingen i klassen berättade för henne att samhällen var inställd i morse. Det kanske var fel av mig att inte säga något, men jag tycker att det är dags att någon annan än jag tar ansvar för sådant nu. Visst, de är vana vid att jag har koll på allt och alla (och de fattar inte hur mycket energi det tar), men det håller inte i längden. Jag tänker inte bli klassens mamma igen. Åtminstone inte förrän efter sommaren. Lär er ansvar, okej? (Jag kanske var lite väl uppriktig och ohyfsad nu, men jag har inget suddigum.)
Imorgon har jag möte med ABC-gruppen på morgonen, och vid lunch är det dags för bra-saker-med-Lovisa-listan. Oj, vad svårt det kommer bli att övertala mig på vissa punkter.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Jag kan ju dela med mig att jag har ont i magen och på andra lite mer psykiska ställen också. Tur det finns botemedel för både det ena och det andra. Jag skulle också kunna berätta att jag var hurtig i förmiddags, jag cyklade till bussen, vilket är ungefär 9 kilometer. Och just det, jag tappade min rubiks kub igår igen, den blev ungefär lika trasig som förra gången (dvs. MASSA färgade pluppar på golvet).
Ja, det blev ju visst ett helt stycke till. Hejjsvejj.
Men Lovisa! Du är så modig! Jag tar på mig en bandana och fightas med dig - Lovisa is not your mother! Heja heja heja!
SvaraRadera