Att röka medan jag cyklade hem var nog inte så genomtänkt... but desperate times calls for desperate measures.
Egentligen borde jag plugga lagstiftning nu eftersom jag ju har prov i det på fredag. Men jag kan inte släppa bilden av invalid-Harry. Omöjligt. Istället skulle jag kunna fokusera på inlämningsuppgiften om mobbning. Men det är ett väldigt tungt ämne, som jag förvisso valde själv, men är inte så pepp längre. När man har blivit psykiskt misshandlad och mobbad i alla år så gräver ett sådant arbete fram många minnen som man helst vill glömma.
Jag skulle också kunna läsa artikeln som vi fick på svenskan i måndags, och som ska vara läst till måndag. Men jag lär glömma bort allt till måndag så jag kan lika gärna vänta med det.
Till sist skulle jag kunna skriva om Sveriges utveckling under ett sekel och baka in det i någon sorts berättelse. Men det gjorde jag i tre timmar i morse så nu är jag inte så sugen på det heller.
Jag antar att jag får försöka blockera bilden av Harry Rullstol och låta fantasin flöda fritt igen klockan 09.30 på fredag, efter provet.
I eftermiddags släppte jag fram lite craziness igen, skrek till på killarna i klassen som inte slutade prata när jag skulle prata. Min lärare garvade åt mig och de andra blev nog mest ganska förvånade över att jag gjorde ett sådant väsen ifrån mig. I och med min lilla snedtändning försvann mitt bra humör som ändå stannat i förvånansvärt många dagar (tre), och jag blev lite putt igen. Fast det roliga med min lilla tillsägelse var att flera ropade Neeeeeej! när jag sa att jag blir sur om de inte slutade upp. De är väl, liksom jag, trötta på mina dåliga dagar kan jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar